det fortsatte var vi...

så vi flyttade till en mindre ort söder ut till mellan Sverige. och tempot bara fortsatte, som om jag inte kunde hitta pausknappen. men klagar man, nopp det ska man inte. se till och njut av livet bara, dagen som gick kommer aldrig tillbaka...

så var det dags igen, nån gång 2003 eller 2004 flytt igen; ensam eller?

positiv ska man vara, all vill det men ibland vet man bara inte hur.

sen gick åren som om man framspolar en film... träffade en underbar härlig tjej och då slutade jag att vara ensam. ja fysiskt så är man ju inte ensam längre på samma sätt. men är jag positiv?

ja då var jag, och det bara gick av farten och åren rann iväg.

2002 var det dags att flytta igen, ensam eller?

den första kvällen när man sitter där och inte känner någon och inte har någon omkring sig, för första gången. då är det ensamnt som bara den.

är man då positiv?