det fortsatte var vi...

så vi flyttade till en mindre ort söder ut till mellan Sverige. och tempot bara fortsatte, som om jag inte kunde hitta pausknappen. men klagar man, nopp det ska man inte. se till och njut av livet bara, dagen som gick kommer aldrig tillbaka...

så var det dags igen, nån gång 2003 eller 2004 flytt igen; ensam eller?

positiv ska man vara, all vill det men ibland vet man bara inte hur.

sen gick åren som om man framspolar en film... träffade en underbar härlig tjej och då slutade jag att vara ensam. ja fysiskt så är man ju inte ensam längre på samma sätt. men är jag positiv?

ja då var jag, och det bara gick av farten och åren rann iväg.

2002 var det dags att flytta igen, ensam eller?

den första kvällen när man sitter där och inte känner någon och inte har någon omkring sig, för första gången. då är det ensamnt som bara den.

är man då positiv?

det var en fantastisk upplevelse att få ta chansen och bli ensam. när man flyttar hemifrån och inser att man har så mycket kvar här i livet att lära sig.

året är 1998

jag flyttade långt hemifrån, till en stad jag aldrig hade besökt tidigare och det var mycket långt. Det tog 12 timmar att köra dit (vilket långt land vi lever i) och då blev jag ensam för första gången.

hur känndes det?

hoppas att det är det andra ordet i rubriken som lockade dig?

i denna blogg kommer du att kunna följa med på en fantastisk resa som började för ett tag sedan... mycket spännande och den har kommit till en hållplats var jag har möjlighet att reflektera och stämma av situationen.

jag är ensam o ...